A Trip Down Memory Lane

Idag när jag lagade mat så bara helt plötsligt börjar Glassbilens melodi spelas i huvudet
och bara så där är jag den blonda, barfota femåringen som springer i gräset i Björklinge
Och när man hör melodin så känner man förväntningarna och glädjen ( i alla fall tills mamma/pappa säger nej) eller dom gånger dom faktiskt sa jag och så upptäcker man att dom bara köper äcklig glass
Typ romrussin och dom där tråkiga pinnarna (det var liksom inte ens isglass )

Känslan av besvikelse och lite förtvivlan
Herregud vilken känsla!
Men jag skulle ge vad som helst i denna värld för att få vara den där blonda, barfota femåringen!
Jag skulle verkligen ge vad som helst..
Jag har nog aldrig älskat livet lika mycket som då
Barfota, solsken, gräs och Björklinge
Och det värsta i livet var när man fick fel glass

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0