Vvr

Känns som att det mesta går som det ska just nu faktiskt
Jag mår faktiskt bra idag
För första gången på länge vaknade jag utan att vilja lägga mig under täcket blunda och hoppas att jag inte skulle vakna idag klev jag upp med en ovanligt positiv attityd..
Men jag förstår inte varför det har ju inte hänt något speciellt vad jag vet..

Det enda jag kan komma på är att om 14 dagar så drar jag till Oslo, kan det vara så
Att det är tack vare Oslo som jag står på benen idag och många andra dagar?
Är det så jävla enkelt?
Jag hoppas och tror faktiskt att det är så och om det nu är så, så skulle det ju vara dumt av mig att låten chansen att flytta dit försvinna, så nu åker jag till Oslo med inställning att med 95% säkerhet inte komma tillbaka till Sverige på ett bra tag, det känns rätt så det är nog Oslo som är mest hem just nu..
Ösd är ju iofs gulligt och mysigt och mina kompisar ovärdeliga samma gäller Uppsala och så Maria så klart fast hon bor långt borta så det blir en annan sak =)
Men hur kan man säga nej till en stad som Oslo, som har allt?
Det enda jag saknar därborta är ju familjen och kompisarna men vet ni, det går faktiskt att komma och hälsa på mig också, det går som tåg, bussar och flyg åt båda hållen så den här gången tänker inte jag komma hem så fort ni säger det utan nu får ni komma till mig och gör ni inte det utan tycker det är  dåligt av mig att inte flänga runt till folk så tack, då vet jag vad den vänskapen var värd...

Nu är det snart dags för jobb men idag är sista dagen sen är jag ledig i två dagar frågan är ju bara vad man ska göra med all denna fritid :P
Nu har jag dessutom bara 5 dagar kvar på jobbat, vilket är hur jobbigt som helst, varje dag är det nån man jobbar med som ber en stanna kvar säger men nej du kan inte flytta du måste ju stanna här. Skitjobbigt är det, jag vill ju stanna men det går som inte, jag måste leva också och förlåt men jag vill verkligen inte fastna där uppe, det är det jag är rädd för att fastna på älderboende och sen när jag är 40 upptäcka att va faan har jag gjort med mitt liv?
Nej usch jag måste ut och jag måste leva lite..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0