Liv

Det mest komplicerade som finns, livet
Och ibland blir jag så trött på det
Jag vill vara 4 år gå på dagis vara bästis med alla
Och jag VILL inte behöva bry mig om lön, bostad, mat och all annan tråkig skit som man måste bry sig om bara för att man råkar vara "vuxen"
Men vem är det som har bestämt det? För vad jag vet så har inte jag bestämt mig för att vara vuxen
Det bara blev så ändå helt utan min vilja, hur snällt är det då?

Nu bara för att jag kan så ska jag färga håret igen, nu är jag less på att vara blond
Frågan är bara vad blir nästa?
Lila? Rosa? Eller kanske bara brunt..
I vars fall inte svart fy faaan
Om jag någonsin blir en sån tant som färgar hårt svart när jag är över 65, skjut mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0